Logotype

Tabergsån

Naturvärdesbedömning

Tabergsån har ett högt naturvärde bland annat på grund av att en del av ån är klassad som riksintresse för naturvård eftersom området utgör den naturgeografiska regionens mest välutbildade ravinsystem. Tabergsån har även stor betydelse som lek- och uppväxtområde för vätteröring och i den nedre delen av vattendraget finns ett harrbestånd. Fågellivet utmed vattendraget är rikt, exempelvis kan nämnas kungsfiskare, mindre flugsnappare och mindre hackspett. Till de häckande fåglarna hör strömstare och forsärla. Den bottenlevande faunan är artrik. Tabergsån är bedömd som regionalt särskilt värdefull ur naturmiljösynpunkt och nationellt värdefull ur fisksynpunkt. Fina alkärr och naturreservatet Taberg finns i åns närhet. Tabergsdalen med Tabergsån har dessutom ett stort värde för friluftslivet och det finns flera kulturhistoriskt intressanta miljöer.

Beskrivning

Tabergsån rinner från Vederydssjön genom Tabergsdalen till Munksjön för att slutligen mynna ut i Vättern. Källflödet kommer från Hestramossen, på gränsen mellan Jönköpings och Vaggeryds kommuner. Lillån är Tabergsåns största biflöde. Till övriga biflöden hör bland annat Rocksjöån, Sandserydsån, Kallebäcken och Kåperydsån. Avrinningsområdet är 245 km2 stort och utgörs i huvudsak av skogs- och myrmark med inslag av odlingsmark. Tabergsån domineras av strömmande sträckor. Det finns elva vandringshinder varav samtliga är artificiella. Närmiljön domineras av lövskog tätt följt av artificiell mark. Nedströms Vederydssjön rinner Tabersån genom den tätbefolkade och markerade Tabergsdalen. Samhällena Månsarp, Taberg, Norrahammar och Hovslätt avlöser sedan varandra utmed ån fram till den centrala delen av Jönköping. Dagvatten från gator och tak i samhällena tillförs Tabergsån på flera platser. Tabergsån korsas av riksväg 40 vid Haga.

Utmed ån ligger de nedlagda avfallsdeponierna Bårarp och Haga och vattenföringen i ån regleras vid Vederydssjön. Flera misstänkta förorenade områden finns utmed vattendraget som tidigare varit kraftigt påverkat av förorenande industriutsläpp. Stora insatser har gjorts i och utmed ån i form av uppstädning, biotopförbättrande åtgärder för fisk samt olika åtgärder för att underlätta för besökaren att uppleva dalgångens många natur- och kulturvärden. Planer finns på ytterligare utrivning av dammar.

Tabergsåns ekologiska status bedöms vara god. Vid Tabergsåns utlopp ur Vederydssjön är ån relativt opåverkad, fosforhalten är låg till måttligt hög (mätningar fram till 2004) och kvävehalten är måttligt hög (mätningar fram till 2004). Längre nedströms ökar näringsrikedomen och vid inflödet i Munksjön är fosforhalten måttligt hög till hög och kvävehalten hög. Bottenfaunans status bedöms som hög baserat på provtagningar fram till 2006. Statusen för fiskfaunan bedöms som god grundat elfisken fram till 2006. Buffertkapaciteten är god eller mycket god i hela Tabergsån nedströms Vederydssjön. En bidragande orsak till detta är effekten av de kalkningsåtgärder som vidtagits i de försurningspåverkade delarna av vattensystemet uppströms Vederydssjön. Förekomsten av basiska bergarter i Tabergsdalen medverkar även till en god buffertkapacitet i ån.

Övre delen av vattendraget är ett målområde för kalkning. Tabergsåns källområde utgörs av moss- och barrskogsmarker, vilket bland annat avspeglas i det humusrika och starkt färgade vattnet. Ett parti av Tabergsåns nedre del, från Sandserydsåns mynning till riksväg 40, och nedre delen av Lillån, från Hällstorpsdammen till sammanflödet med Tabergsån, är riksintresse för naturvård (31:005). Riksintresset grundar sig främst på att ravinsystemen kring vattendragen är regionens mest välutvecklade. Tabergsån rinner förbi det unika berget Taberg som både är ett naturreservat, Natura 2000-område och riksintresse för naturvård. Tabergs är värdefullt främst på grund av geologin och den särpräglade växtligheten med bland annat förekomst av sällsynta ormbunkar. Strax norr om Månsarps station rinner ån genom ett fint alkärr (35:011) och vid Haga passerar ån genom ett av kommunens större alkärr (31:005). Röshultsmossen (35:007), som är belägen strax öster om Vederydssjön, bedöms ha naturvärden och den norra delen av mossen avvattnas till Tabergsån.

Betesmarkerna vid Kåperyd (35:005) har både mycket höga botaniska och kulturella värden.

I Tabergsån förekommer såväl stationär som uppvandrande öring från Vättern. Från Hovslätt till Norrahammar erbjuder ån mycket goda lek- och uppväxtmiljöer för öring. I mindre omfattning förekommer även harr i åns nedre del. Vid elfiske i Tabergsån har dessutom fångats abborre, elritsa, gädda, bergsimpa, mört, lake, bäcknejonöga och flodnejonöga som är rödlistad. Det bottenlevande djurlivet är artrikt och varierat. Tabergsån är klassisk mark för forsärlan; här gjordes det första fyndet av häckande forsärla i Norden 1916. För forsärlan erbjuder de talrika gamla byggnaderna utmed ån goda häckningsplatser och Tabergsdalen utgör ett av artens starkaste fästen i landet. Även strömstaren häckar med många par utmed Tabergsån. För strömstaren är det framför allt de många stensatta dammbyggnaderna som utgör lämpliga häckningslokaler. Vissa år förekommer även kungsfiskare som häckfågel utmed ån. Bäver och den hotade sommargyllingen finns noterad från åns övre del.

Utmed stora delar av Tabergsån finns nyckelbiotoper knutna till både skogliga och limniska värden. Tabergsdalen har ett stort värde såväl som närnaturområde för boende i dalen och som ett välkänt utflyktsmål för besökande. Utmed ån finns flera avsnitt med promenadstigar och vandringsleder och vid Taberg korsar Södra Vätterleden dalgången. Vid Kettilstorp ligger en golfbana i anslutning till ån. Tabergsåns fiskevårdsområdesförening administrerar sportfisket i ån. Tabergs gruva med tillhörande anläggningar för malmhanteringen samt Norrahammars bruk, utgör kulturhistoriskt intressanta industrimiljöer

Förutsättning för bevarande

För att Vätteröringen skall kunna utnyttja lämpliga lek- och uppväxtmiljöer i ån bör så många som möjligt av vandringshindren rivas ut eller åtgärdas på annat sätt, dock bara upp t.o.m. Bruksdammen, sedan blir åtgärderna för dyra för att vara motiverade och bör bevaras ur kulturhistorisk synpunkt. Ytterligare biotopvård som t ex utläggning av block, lekgrus och död ved bör genomföras nedströms de första definitiva vandringshindren. Det finns även ett visst behov av att bevara och skapa skyddszoner längs med vattendraget.

Arter

Alträdbasbagge Flodnejonöga (NT) Forsärla Harr Kungsfiskare (VU) Mindre flugsnappare (NT) Mindre hackspett (NT) Sommargylling (EN) Strömstare Vattenveronika Öring

Denna sida ändrad: 2013-09-11

Jönköpings kommun, utbildningsförvaltningen
Telefon 036-10 50 00

Ansvarig
Utbildningsdirektör